Ringorm
Ringorm är en hudsjukdom
En vanlig hudsjukdom hos katter är dermatofytos, eller ringorm, som orsakas av dermatofyten Microsporum canis. Hårstrån som drabbats av denna parasit bokstavligen förtärs från insidan, de blir mycket ömtåliga och bryts av. De typiska och tydligt avgränsade kala fläckarna som visar sig börjar oftast på huvudet och sprids sedan vidare till resten av kroppen.
Infektionen kan gå över av sig själv på ett par veckor, men de kala fläckarna kommer sannolikt att sprida sig vidare. Hos långhåriga raser kan håravfallet vara spritt så att endast en mindre förtunning av pälsen kan synas på vissa områden. Ringorm är mycket smittsamt. Delar av smittat hår kan överföra svampen till friska djur.
Mycket smittsamt
Smittan sprids såväl av djur som visar ringormssymtom som omgivningen. Det behövs ingen direktkontakt. En katt kan lätt drabbas av svampen i smutsiga miljöer, exempelvis en matta där en smittad katt legat flera dagar tidigare, en transportbur som använts av ett smittat djur, en borste eller en sax.
De smittspridande ämnena är mycket motståndskraftiga. Microsporum canis tros kunna överleva ute i miljön i flera månader (kanske upp till ett år). En annan unik aspekt hos denna svamp är att den inte kräver en specifik art. Microsporum canis föredrar katter, men den orsakar också ringorm hos kaniner, marsvin, hundar, gnagare, primater (inklusive människor) och växtätande djur. Smittade katter behandlas oralt eller utvärtes med medicin mot svamp. Behandlingen måste fortsättas i åtminstone sex veckor.
Få sätt att förhindra
Det finns få sätt att förhindra ringorm. Det finns numera ett vaccin tillgängligt i USA, men experterna är oense om hur effektivt det är. Till skillnad mot loppbehandling finns det ingen långtidsverkande behandling mot svamp som kan användas en gång per månad i förebyggande syfte.
Det bästa sättet att skydda sin katt mot ringorm är för närvarande att hålla den borta från infekterade djur. Det låter kanske enkelt, men i praktiken är det mycket svårt.
Katter kan lätt komma i kontakt med hemlösa husdjur som aldrig får någon vård och därför ofta bär på dermatofyter. Dessutom är det ofta svårt att se på katter att de drabbats av ringormssvamp och bär på smittan, eftersom en del inte uppvisar några symtom.
Högriskområden och förebyggande åtgärder
Kattutställningar och andra ställen där katter förs samman ska ses som högriskområden. För att minska risken för smittspridning ska alla katter behandlas utvärtes innan en utställning. På kattpensionat och hos uppfödare måste de vanliga riktlinjerna för behandling följas strikt för en ny katt. Nykomlingen ska sättas i karantän tills dess hälsostatus fastställts. Undersökning under UV-ljus och en svampodling visar om katten riskerar att sprida smittan till de andra gästerna.
Eftersom ringorm kan spridas av en smutsig miljö måste slutligen mattor, täcken och stoppade möbler dammsugas regelbundet för att få bort de flesta dermotofyter. Särskilda lösningar och desinfektionsmedel som också kan användas för att behandla smittade områden finns också hos närmaste veterinär.
