Loppangrepp

Loppangrepp (Pulikos)

Ctenocephalides felis (kattloppan) är inte så petig. Den kan livnära sig på en rad olika däggdjur, bland andra katter, hundar, växtätande djur och människor. Många katter reagerar inte på loppbett, medan vissa katter kan utveckla allergiska reaktioner som ger dermatit.

Den allergiska reaktionen visar sig i form av miliär dermatit, röda flagiga utslag på ryggen och runt halsen. Huden påminner om sand. Eftersom det smittade djuret kliar sig oavbrutet finns det en risk att den kan skada sig självt.

En del individer reagerar på loppornas irritation genom att hela tiden tvätta och slicka sig. Det kan medföra att pälsen försvinner på mage, lår, sidor eller svans. Loppor sprider också sjukdomar. De kan överföra bandmask.

Förståelse för kattloppornas livscykel nödvändig för förebyggandet

Forskning som genomförts under de senaste tio åren om kattloppornas biologi har klarlagt deras livscykel. En full förståelse av denna livscykel är nödvändig om vi effektivt ska kunna förebygga angrepp.

Vi känner numera till att det finns en mängd missuppfattningar om kattloppor. Exempelvis har det sagts att vuxna loppor inte stannar på katten utan bara hoppar dit när det är dags att äta. Sanningen är att lopporna tillbringar hela sitt vuxna liv på samma djur. Bara ett mycket litet antal loppor flyttar från en katt till ett annat husdjur i närheten. Därför är risken för smitta i veterinärens väntrum eller på kattutställningar nästan obefintlig.

Vuxna loppor förökar sig snabbt. Varje hona kan lägga upp till femtio ägg per dag under flera veckor. De vita avlånga äggen är 0,5 mm långa. De är inte fästa vid katten, utan ramlar ned när den rör på sig. Vid fördelaktig temperatur och luftfuktighet kläcks äggen efter några dagar, och små maskliknande larver som är flera millimeter långa kryper ut. Dessa larver är inte några parasiter.

Loppornas larver

De lever på organiskt avfall som de hittar i närheten, särskilt loppavföring. Larverna älskar fuktighet men skyr ljus. Vid slutet av larvstadiet (från några dagar upp till en månad) väver larven in sig i en kokong. Den vuxna loppan är färdigbildad några dagar senare och fullbordar därmed den metamorfiska cykeln. Om förhållandena är gynnsamma (om det finns djur i närheten) lämnar loppan genast kokongen.

Om det inte finns några djur i omgivningen kan den vuxna loppan överleva inuti kokongen i flera månader. Loppor som stannar kvar i kokongen kan omedelbart förflytta sig till ett förbipasserande djur. Loppor som befinner sig i sin skyddande kokong är svåra att eliminera med bekämpningsmedel. När de lämnat sin kokong söker de vuxna lopporna aktivt efter ett värddjur.

Sammanfattningsvis är det viktigt att komma ihåg att vuxna loppor är parasiter, men att de i sina omogna former lever fritt i miljön. Loppornas livscykel är mycket kort (tre veckor är ofta tillräckligt). Loppor som just färdigbildats utgör den största risken, inte de loppor som redan lever på ett annat värddjur.