Sensoriska funktioner
Kattens luktsinne socialt viktigt
Kattens luktsinne är inte lika effektivt som hundens. I kattens rovdjursinstinkter kommer luktsinnet på tredje plats efter syn och hörsel. Trots det är kattens luktsinne inte underutvecklat. Det spelar en viktig roll i kattens sociala relationer och när den äter. Om något stör luktsinnet vägrar katten att äta. Katten är en så kallad makrosmatisk varelse, där luktregionen tar upp en jämförelsevis stor del av hjärnan. Proportionen är 6 jämfört med 0,3 hos människor. Katten har en väldigt låg tröskel när det gäller att känna lukt, men den varierar beroende på lukten och på inlärning.
Katten känner smaker
Smakkänslan är väl utvecklad hos katter, som har ca 500 smaklökar (lite i jämförelse med människans 9000) Katter kan känna de fyra grundsmakerna: surt, bittert, sött och salt. Sura och bittra smaker känner den väl, mycket bättre än hundar, vilket gör katter väldigt på sin vakt mot ämnen som kan vara giftiga. Salta smaker identifieras också av hela tungans yta. Söta smaker kan katten bara identifiera vid höga doser.
De här trösklarna passar bra med tanke på kattens föda av kött, och de kan även ha särskilda receptorer för vissa sammansättningar i kött som de behöver (som t ex taurin).
Katten hör mer
Med sin väl utvecklade hörsel kan katten upptäcka ett brett spektrum av ljud vid väldigt låga volymer. Katten har ett tre gånger så brett spektrum som människan när det gäller att ta upp ljudvibrationer. Katter kan särskilt höra ljud med högre frekvenser, men även lägre. I ultraljudets spektrum, vid frekvenser över 20 000 Hz, verkar katter kunna höra ljud upp till
60 000 Hz! Väldigt låg intensitet (runt 5 dB) räcker och hörselintrycket ökar stort i relation till intensiteten. Katter kan alltså skilja små variationer i tonhöjd, oavsett intensitet. Katter kan lokalisera en ljudkälla genom att vrida sina öron i olika riktningar och öronen rör sig oberoende av varandra.
Katten ser rött och grönt
Vår fascination för katter beror mycket på deras ansiktsuttryck, med sina vertikala pupiller och en syn som inte verkar försämras på natten. Kattens ögon är verkligen anpassade till nattlig jakt. Precis som människor har katter frontala ögon som är riktade framåt. Detta gör att katten är ett av de däggdjur med bäst binokulär syn (cirka 120 grader), vilket gör det lättare att se konturer och avstånd. På varje sida kompletteras den här binokulära synen av monokulär syn på cirka 80 grader.
Kattens lins (ögats autofokus) är mycket rörlig och kan snabbt fokusera bytet.
1. Starkt ljus
2. Halvstarkt ljus
3. Svagt ljus
Färg
För färgseendet krävs att näthinnan innehåller fotoreceptorer som kallas tappar. Känsligheten för olika nyanser beror på att olika grupper av tappar är känsliga för olika våglängder av ljuset. Nattdjur, eller monokroma arter, som råttor, har en typ av tappar. De här djuren skiljer mellan objekt enbart med hjälp av ljusintensiteten. Katter är bikroma, vilket innebär att de har två sorters tappar. De ser antagligen de två färgerna rött och grönt och de nyanser som man får genom att blanda dem. Människor är trikroma, vilket innebär att vi har tre grupper av tappar och kan se färgnyanser i hela det synliga färgspektrum.
Kattens mörkersyn
Katten har dock en mycket skarpare mörkersyn än vi. Här är andra celler, stavar, inblandade. Katter har 200 miljoner stavar, jämfört med människans 120. Dessutom fungerar det så kallade tapetum i den nedre delen av baksidan på kattens öga som en spegel, och reflekterar ljus som inte använts av näthinnan. Det gör att detta ljus kan sparas och skickas tillbaka till näthinnan. Kattens tapetum är lätt att se när en bils strålkastare lyser in i en katts ögon.
Känsla för beröring skyddar
Trampdynor, känselhår, morrhår
Huden är ett mycket effektivt verktyg som kan upptäcka väldigt små skillnader i tryck och temperatur. Känselreceptorer är inte jämnt fördelade över alla kroppsdelar. Ansiktet och extremiteterna (tassar och trampdynor) samt de anala och genitala regionerna har störst andel receptorer. Katten har morrhår på nosen. Dessa fungerar som en slags känselspröt. När de överstimuleras förvandlas den upplevda känslan till smärta. Psykologer har visat att det finns receptorer som bara är aktiva när stimulansen är tillräckligt stark för att skada huden. Det innebär att smärta kan ses som ett separat sinne. Känslighet för beröring och temperatur varnar och skyddar djuret när ett stimulus blir farligt och en speciell känslighet förhindrar att ett redan utsatt område drabbas igen.
Katten balanserar alla lägen
Katten är känd för sitt anmärkningsvärda balanssinne som gör att den kan gå på väldigt smala murar eller staket och kan vända på sig när den faller så att den landar på alla fyra. Den här förmågan grundar sig på den subtila, omedvetna och ständiga registreringen av huvudets placering och på att musklerna och senorna är spända. Varje rörelse registreras av känsliga receptorer i innerörat. På samma sätt jämför musklernas och senornas receptorer ständigt hur spänd varje muskelgrupp är. All den här informationen analyseras grundligt av olika strukturer i hjärnan (särskilt i frontalregionen) och lillhjärnan, vilket gör att katten reflexmässigt korrigerar sina rörelser för att behålla balansen när den rör sig. Det här systemet kopplas bara bort när katten sover djupt.
