Solskenshistorier – katter som fått ett nytt liv

För att kunna genomföra det här temat, vårt lilla bidrag till att höja kattens status, har vi bett de katthem som är medlemmar i vår Royal Canin Club om hjälp. Inte nog med det arbete som dessa eldsjälar lägger ner varje dag för att på olika sätt se till katternas rätt i vårt samhälle – de tog sig också tid att dela med sig av sina erfarenheter till oss.

Tillsammans med katthemmen vill vi dela med oss av lite glädje till avslutning: solskenshistorier om katter som har haft det hemsk, men nu fått ett nytt liv. Med ett varmt och kärleksfullt hem och ett meningsfullt liv. Stort tack!

Gustav från Bergslagskatten

Bakgrundshistoria: Gustavs tidigare husse bestämde sig en dag för att slänga ut Gustav från balkongen från andra våningen. En granne såg vad som hände. Tack och lov fick Gustav inga fysiska skador av fallet. Men han fick raskt flytta till katthemmet i väntan på en bättre husse eller matte.

Gustav såldes först till en familj med en katt men tyvärr kom de två katterna inte överens så han kom tillbaka till katthemmet efter någon vecka. Gustav har nu sålts till en familj i Borlänge där han fått en hundkompis. De har blivit de bästa vänner och han trivs mycket bra.

Hälsningar Inger, Bergslagskatten

Casper från Djurskyddet Eksjö

För ett tag sedan fick jag ta emot en liten katt, ett halvt till ett år gammal. Den hittades i en container av två arbetare som hade hämtat containern i en grannkommun. Containern var täckt med nät för att den skulle direkt till förbränning. Casper jamade högt de båda männen hörde hans skrik. De kunde inte gå därifrån utan att kolla vad det fanns i containern.

Den mindre av männen lossade på nätet och kröp in och hittade lille Casper. Först var han lite rädd men sen tyckte han det var skönt att bli klappad och kelad med. En av männen tog hem Casper till sig, men familjen hade redan två katter som inte ville ha en kompis till, så de var tvungna att lämna Casper ifrån sig.

Casper kom till vårt katthem sent en eftermiddag. Upphittaren grät och hans tårar trillade ner i pälsen på Casper när han skulle lämna honom till oss. Hans fru och jag grät också. Casper hade förmodligen varit utan mat och vatten i flera dagar i containern, och var jättehungrig och mycket törstig. Vi bjöd honom förutom mat på ljummen råmjölk. Den var blandad med ljummet vatten, för att den inte skulle vara för stark för lilla magen.

Casper visade sig vara en riktig kelgurka och ville helst sitta i knäet och knuffa sin lilla nos mot våra kinder och näsa. Han var en helt underbar katt. Det gick inte många dagar förrän en familj kom och ville ha honom. Han skulle bli present till mormor i familjen. Hennes högsta önskan var att ha en katt igen.

Det var ingen som frågade efter honom så familjen kom och hämtade honom efter några veckor. Han var då avmaskad, vaccinerad, öronmärkt och kastrerad. Casper flyttade till en äldre dam i Jönköping, som fortsatte kalla honom för Casper. Trots att Casper har blivit illa behandlad och dumpad i en container, är han jätteglad i människor – han gav oss på katthemmet och sin nya ägare all kärlek han har.

Mina funderingar är: Hur hamnade Casper i containern? Har någon dumpat honom där? Ville någon bli av med ett problem? Containern var så hög att de som hittade honom tvivlade på att han hade tagit sig in i den själv! Finns det flera katter/kattungar som hamnar i containers när ägarna tröttnat?

Stina, Djurskyddet i Eksjö

Maja, Djurskyddet Landskrona

21 juli 2008 ringde telefonen, det var från kommunens parkförvaltning. Man hade hittat en katt utanför dörren när man kom till jobbet och frågade om vi kunde hjälpa till. Vi åkte dit och fann en av de minsta transportburarna vi någonsin sett. Katten kunde inte stå upp och kunde inte sträcka på sig. Med fanns en liten handskriven lapp med en vädjan att upphittaren skulle ta hand om katten och ge henne ett bra liv.

Vi tog hem katten och öppnade på locket. Den stackars tjejen var livrädd och vägrade röra sig från sin trygghet. Hon flyttades över i en större transportbur för att få möjligheten att sträcka ut sig. Hon rörde sig inte ur fläcken på två timmar, hon ville inte heller ha någon mat eller vatten. Hon flyttades till jourhem ihop om att hon skulle lugna sig. Hon rörde sig inte ur transportburen det dygnet.

Dagen efter tog behovet över och hon fann kattlådan. Hon förflyttade sig till baksidan av soffan. Efter tre dygn hade hon fortfarande inte ätit något och beslut om tvångsmatning togs. Vi matade henne sex gånger om dagen med en spruta i två dygn. Det var extra energirik mat hon fick. Det tredje dygnet började hon själv lapa i sig maten och gissa om vi blev glada. Hon åt nu själv men darrade fortfarande som ett aspelöv när man tog i henne.

Hon hittade alla möjliga gömställe där hon kunde få vara ifred från oss människor i jourhemmet och den andra katten Bamse som bodde i hushållet. Ungefär en månad senare visade en familj i Rydebäck intresse för katten som vi döpt till Maja. Hon kastrerades och vaccinerades men var fortfarande mycket rädd. Det var med stort tvivel vi körde henne till sitt nya hem.

30 augusti 2008 lämnade vi Maja hos familjen Carlsson i Rydebäck. Hon sprang rakt in bakom tvättmaskinen och gömde sig. Det kändes tungt men familjen ville ge det tid. Och det dröjde inte länge innan Maja funnit sig totalt perfekt tillrätta hos familjen, nej det tog inte ens två dygn.

Nu är hon deras älskling och de hennes nya trygghet. Det blev så klockrent! Idag lever Maja som en prinsessa och njuter för fullt. Att utgången kunde bli så bra trodde vi inte med tanke på det darrande aspelövet och de en och en halv månaderna i jourhemmet. Idag skickar familjen mejl till oss med jämna mellanrum och vi blir lika tårögda och lyckliga varje gång.

Djurskyddet Landskrona

Larry, Kattvärnet

Larry dök upp hos en familj i somras. Familjen berättar:
”Han hade då under en mycket lång period vistats ute i trakterna, han var mycket social, sökte sig till människor och ville bli klappad. Ingen visste var han kom ifrån men han måste ha haft ett hem som liten kattunge.

När hösten började närma sig bestämde vi oss för att låta honom flytta in till oss. Han var då liten, dålig i pälsen och helt döv pga öronskabb. Vi tog honom till veterinär som hjälpte oss med öronen, k astrerade och vaccinerade Larry. Veterinären undersökte honom i övrigt och bedömde hans ålder till cirka 2 år. Hon kände också en skada på hans knä – han kan ha blivit ordentligt sparkad eller påkörd (hans bakben är lite felställda men han har inte ont av detta). Larry har haft ett hårt liv.”

Larry var inte länge på katthemmet. Han charmade alla, så väl volontärer som besökare.
Han fick snabbt ett hem hos överlyckliga matte och husse. Där kommer han få stanna resten av sitt liv som ”herre på täppan”.

Hälsningar
Anikki, Kattvärnet

Herr Kalas, Göteborgs katthjälp

Unge herr Kalas liv kunde blivit väldigt kort. Med en skjutglad jägare som på uppdrag av släkt till hans avlidne husse hängandes på gården så såg det onekligen mörkt ut för denna lilla kille och de andra katterna på gården.

Katterna hade under en tid levt i vanvård och misär då husse inte kunde ta hand om sig själv eller sina katter. Det är dock inte på något sätt försvarbart att av den anledningen skjuta dem, när dessa katter helt plötsligt blev ägarlösa och fredlösa. Göteborgs katthjälp lyckades få stopp på den pågående avskjutningen, och istället för ett skott i huvudet så hamnade Kalas via föreningen i jourhem.

Katterna från gården var i början skygga och rädda för oss människor men har idag kommit en lång bit på väg med förtroende och tillit. Kalas flyttade tillsammans med en annan katt från föreningen vid namn Hubert hem till Annica och Rasmus i deras lägenhet i Mölnlycke. Där fann de båda katterna sig snabbt till rätta som innekatter och uppträdde som de alltid bott där.

Paret som från början skulle ha Kalas som jourhems-katt förälskade sig snabbt i den lille lekfulle killen och har nu adopterat honom. Så Kalas och hans allra bästa kompis Hubert får nu bor kvar tillsammans och bli fortsatt bortskämda och älskade … Något som dessa två killar verkligen förtjänar.

Vad man kan önska sig är ju att Kalas husses släkt åtminstone försökt ge dessa katter en möjlighet till ett fortsatt liv istället för att bara se avlivning/avskjutning som enda lösning. Nu räddades Kalas och några av de andra katterna av ideella insatser. Men vi måste bli fler som tar ansvar för våra djur!

Göteborgs katthjälp