Rabies

Denna infektionssjukdom, vilken kan förebyggas genom vaccination, orsakas av ett rabdovirus som är känsligt för värme och inaktiveras av synligt eller ultraviolett ljus. Viruset bevaras i kyla. Rabiesviruset har en väldigt markerad förkärlek för nervvävnader. Dess giftighet är beroende av G-glykoprotein, en molekyl på virushöljet. Viruset överförs vanligtvis till hundar genom en skada (bett, rispor etc.) och fortplantar sig lokalt. Efter att ha fortplantat sig i en muskel sprider viruset sig genom kroppen och angriper nervsystemet. En rabiesinfektion leder till nervösa symtom som alltid leder till döden hos hundar.

Genast när en hund har blivit infekterad kan sjukdomen ta flera vägar. Infektionen kan vara asymtomatisk. I väldigt sällsynta fall kan symtom uppträda men kan följas av en fullständig eller ofullständig återhämtning. I praktisk taget hundra procent av alla fall resulterar en infektion till döden.

För att hålla hundar och andra köttätande husdjur från risken att bli infekterade måste förebyggande åtgärder genomföras. Först av allt får djur som är vaccinerade ej släppas in från länder som inte har kontroll över rabiessmitta. Idag gäller det alla länder inom EU och de gamla Efta-länderna Norge och Schweiz. Först av allt får djur ej släppas in från länder som inte har konstaterats vara rabiesfria, då dessa djur kan vara infekterade med rabiesviruset. Möjliga åtgärder kan vara förbud att komma in i landet, hälsocertifikat och karantän. Dessutom kan vaccinationsprogram för vilda djur, speciellt rävar (som är kända för att bära på rabiessmitta) genomföras.

Individuella förebyggande åtgärder kan genomföras för att förhindra smittan att föras vidare från en hund till en annan. Hundar som biter och hundar som misstänks bära på rabiesviruset sätts under hälsoövervakning. I Frankrike är ett antal misstänkta kategorier juridiskt definierade. Kliniskt misstänkta är djur som uppvisar typiska rabiessymtom. Hundar som har bitit en person eller en annan hund utan synbar orsak är misstänkta i områden där rabiesen är endemisk. Det finns också en kategori av icke-misstänkta bitande hundar som har bitit utan någon synbar orsak i ett rabiesfritt område.

Det säkraste sättet att skydda en hund från rabies är att vaccinera den. Det finns skilda typer av vaccin. De som tillverkas av inaktiva eller levande virus är de mest vanliga. Den första vaccinationen kan inte ges om inte hunden är minst tre månader gammal samt är vid god hälsa. Den består vanligtvis av en enkel vaccination. En årlig omvaccination är nödvändig.

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att rabies kan överföras till människor genom bett eller skrubbsår, salib eller blod samt att utan tidigast möjliga medicinska behandling är den också dödlig för oss människor.