Ektoparasiter

En loppa är en insekt med en vinglös kropp som har en från sidorna starkt sammantryckt kropp. De är 2-6 mm långa. Ctenocephalides canis och Ctenocephalides felis är de vanligast förekommande lopporna på hundar, dock är endast de vuxna lopporna parasitiska. De påträffas normalt i de områden som hunden befinner sig i. Det har uppskattats att, vid varje given tidpunkt, endast tio procent av lopporna finns i hundens päls.

Loppor är prolifiska. Honorna lägger många ägg (ibland ett eller tvåtusen) inom några få månader. Äggen fastnar inte i hundens päls utan faller till marken och samlas i mattor, skogsmark och djurets omgivning. Äggen kläcks därefter och larven genomgår en metamorfos, ömsar därefter skinn för att bli puppa och när sedan förhållandena är goda växer de till för att bli parasiter på hundar, deras slutliga värddjur. De vuxna lopporna tränger in i hundens hud med sina mundelar. Efter att ha injicerat antikoagulerande saliv dricker de sedan blod genom proboscis. Loppor upptäcks genom deras exkrementer: Små, svarta klumpar finns på värddjuret, speciellt i ryggregionen. Klumparna består av blod som har ätits och därefter smälts av lopporna.

Loppor orsakar många sjukdomar. Hos hunden orsakar de i första hand klåda. En hund kan emellertid utveckla en hudallergi mot loppor som kallas dermatit, vilket leder till stark klåda samt håravfall och även sår från hundens krafsande rörelser, lokaliserat till den övre delen av kroppen (speciellt i ländområdet). Detta är dock ovanligt under den kalla årstiden när lopporna är mindre aktiva. Loppor fungerar också som mellanvärd och kan överföra infektionssjukdomar men också bandmaskinfektioner. Loppor hos hund är ovanligt i Sverige och en naturlig gräns går i Skåne.

Deras indirekta patogena (sjukdomsalstrande) roll innebär att överföra patogena medel: Bakterier (inklusive den bakterie som är ansvarig för böldpest hos människan) samt magtraktsparasiter (vilka överförs när vuxna loppor sväljs).