Bebesios
Babesios (förekommer ej i Sverige)
Babesios orsakas av en protozoparasit (encellig), känd som en piroplasmid under namnet Babesia canis. Under dess livscykel måste parasiten passera genom ett värddjur innan sjukdomen överföres från en hund till en annan. Värddjuret är fästinghonan.
Babesios är speciellt vanligt förekommande i heta och tempererade klimat där fästingar är vanliga. Den sprids under de årstider då fästingarna är som mest aktiva, gynnas av vissa livsstilar så som t.ex. tillsammans med jakthundar som rör sig mycket ute i naturen. Vanligt förekommande raser så cocker spaniels, spaniels, yorkshireterriers och dobermans är mer mottagliga än andra. Valpar är mer mottagliga än vuxna hundar.
Diagnos baseras på feber och blodbrist. Hundens levnadssätt skall tas i beaktande. En undersökning gjord via mikroskop kan bekräfta diagnosen. Ett blodprov tas från ett perifert område – vanligtvis från örat – där man söker efter symtom på Babesia i de röda blodkropparna. Parasiterna är svårare att hitta i den kroniska formen av sjukdomen, då antalet parasiter är färre.
Det finns specifika behandlingar för Babesia, av vilka den vanligaste är genom imidokarb. Ibland är det nödvändigt med två injektioner med ett intervall av fyrtioåtta timmar, då det finns risk för återfall. Symtomen hos denna sjukdom kan behandlas, speciellt blodbrist (genom användning av antianemiska medel eller blodtransfusioner i de allvarligaste fallen).
Förebyggande åtgärder är den bästa behandlingen. Sjukdomen kan förebyggas genom att utrota alla fästingar så tidigt som möjligt, samt genom att använda acaricider (anti-fästingmedel).
