Hundens matsmältning

Kostmolekyler som sväljs av hunden är generellt sett för komplicerade för att kunna absorberas i tarmarna eller användas av cellerna. Mätsmältningen tillhandahåller näringsämnen, förenklade molekyler som kan användas av cellerna. Hundens matsmältningsorgan är koncentrerat till att spjälka ner kosten till molekyler (sockerarter, fetter och äggviteämnen) och absorbering av näringsämnen. Anatomiskt sett kan det delas i tre sektioner. Första delen, där kosten förs in, tungan, tänder, salivkörtel, svalg och matstrupe. Den andra, ansvarig för matsmältningen består av mage, tunn- och tjocktarmen och körtlar (lever och bukspottskörteln). Och tredje, för utförseln består av slutet av tjocktarmen, och ändtarm.

Ätandet

Hunden intar maten genom munnen. Som hos alla rovdjur, är tänderna hos hundar specialiserade för olika roller i tuggandet. Dessa funktioner utnyttjas numera inte alltid eftersom vi ger hundarna industriellt tillverkad eller hemlagad kost.

De två salivkörtlarna utsöndrar saliv in i munnen. Vätskan och slemkomponenterna i saliven fuktar maten och hjälper det att passera genom matstrupen. När maten sväljs, trycker tungan maten in i svalget, struplocket stängs (för att förhindra maten att komma in i luftstrupen) och maten pressas in i matstrupen.

Matstrupen. Fodret trycks genom muskelsammandragningar i matstrupen, ned genom brösthålan och diafragman ner till ingången av magsäcken som också kallas kardia / övre magmunnen.

Digestion av näringen

Födan är uppbyggd av tre typer av molekyler: kolhydrater/stärkelse, fetter (lipider) och proteiner (äggviteämnen). Var och en av dem smälts i olika delar av matsmältningskanalen genom olika processer som involverar olika enzymer. Det är intressant att notera skillnaden i detta avseende mellan olika storlekar av hundar. Hos en liten hund utgör matsmältningskanalen 7% av kroppsvikten, medan den hos en stor hund bara är 3% av dess kroppsvikt. Därför är den storvuxna hunden mera allmänt sett känsligare för matsmältningsproblem.

Magsäcken ligger på hundens vänstra sida, bakom revbenens bakre del och når obetydligt bakom bröstbenet, den har en stor volym jämfört med tarmarna. När hunden äter ökar volymen ytterligare. Den helt fyllda magsäcken kan fylla ut halva bukhålan.
I magsäcken bearbetas födan både mekaniskt och kemiskt, sammandragningar i magsäckens muskulatur blandar fodret med magsaft
som åstadkommer en kemisk nedbrytning.

Tunntarmen. Delvis bearbetad och nedbruten föda passerar genom nedre magmunnen ut i tolvfingertarmen (första delen av tunntarmen). Eftersom tarmen är känslig tömmer sig magsäcken sakta, en process kontrollerad av både nedre magmunnen och första delen av tarmen.

Matsmältningskörtlarna. Den smälta födan passerar genom tunntarmen där nedbrytning fortsätter genom sekretion från bukspottkörteln och levern, vars vätskor når tarmen via s.k. utförsgångar.

Bukspottkörteln är v-formad hos köttätare. Denna mycket långsträckta körtel är uppbyggd av celler som producerar matsmältningsenzymer och utsöndrar dem till bukspottkörtelgången som bukspottkörtelvätska (bukspott). Utsöndringen sker bara när hunden har ätit. Enzymerna utsöndras i en inaktiv form (så att de inte förstör de organ de måste passera) och aktiveras av kemiska processer i tarmen.
De utgör förstadier till enzymerna protas, lipas och amylas. Bukspott innehåller också bikarbonat som neutraliserar tarminnehållet vilket blivit surgjort vid sin passage genom magsäcken.

Levern har många funktioner, inklusive matsmältning. Den ligger bakom mellangärdet på hundens högra sida. Levercellerna är organiserade i leverlober som kontinuerligt utsöndrar galla i gallgångarna. Genom gallgångarna förs galla till gallblåsan, där den lagras mellan måltiderna. När födan kommer in i tolvfingertarmen drar gallblåsan ihop sig och frigör galla som därefter kommer i kontakt med den delvis smälta födan i tolvfingertarmen.

Gallan innehåller; vatten, mineralsalter, gallfärgämne och gallsalter. Gallfärgämnet har ingen matsmältningsfunktion (det produceras genom nedbrytning av blodfärgämnet hemoglobin) och utsöndras genom mag-tarmkanalen. Gallsalterna å andra sidan, har en avgörande betydelse i nedbrytningen av fetter.

Mikroorganismer. Hundens tarmar innehåller, precis som hos andra djurarter, ett stort antal mikroorganismer (i huvudsak bakterier) som aktivt tar del i matsmältningen. Tarmens bakterieflora är mycket känslig för förändringar av kosttyp. Detta betyder att, i motsats till människor (allätare), kan hundar (rovdjur) inte äta olika typer av mat vid varje måltid. Detta förstör bakteriefloran och kan orsaka diarré.

Att tänka på när du ger hunden foder:

- det är absolut nödvändigt att ha en åtta dagars övergångsperiod vid byte av hundmatstyp;
- vissa mjölksyrabakterier har en mycket nyttig (”probiotisk”) effekt på hundens matsmältning när de blandas med maten.

Spjälkning av sockerarter

Glyko (socker arter) förekommer i maten i flera olika former och i varierande
sammansättning, de består av enkla basmolekylkedjor som t. ex glykos och fruktos (fruktsocker). Stärkelse är en stor molekyl bestående av flera glykosmolekyler.

Matsmältningen spjälkar ner glykos till mindre molekyler så att de kan absorberas. Ett antal enzymer är inblandade i denna kemiska reaktion. Dessa enzymer, amylaser, produceras av salivkörtlarna (i små mängder) och av bukspottkörteln. Största delen av glykosidernas spjälkning sker i tunntarmen.

Spjälkning av fetter

Lipider (fetter) spjälkas ner till triglycerider genom att bukspottkörteln avger
lipaser (fettspjälkande enzymer) med salter från gallan bildas en emulsion med triglyceriderna, och på så sätt kan de tas upp via tunntarmens lymfkärl. Lipaserna hydrolyserar delvis lipiderna och bildar små lipiddroppar som kallas miceller vilka absorberas av tunntarmens celler.

Spjälkning av proteiner

Proteiner består av korta eller långa kedjor av aminosyror. Endast aminosyror
kan absorberas vilket innebär att protein först måste brytas ned till aminosyror.

Matsmältningen börjar i magen med hjälp av syror och proteas (enzym specifikt för protein) från magsaften. Matsmältningen fortsätter sedan i tunntarmen genom enzymer från bukspottkörteln.

Absorbering av näringsämnen

Allmän uppbyggnad av matsmältningskanalen

1. Analöppning
2. Ändtarm
3. Sista delen av tjocktarmen
4. Magsäck
5. Lever
6. Övre magmun
7. Matstrupe
8. Salivkörtel
9. Salivkörtel
10. Kindtänder
11. Molarer
12. Tunga
13. Luftstrupe
14. Mellangärde
15. Nedre magmun
16. Tunntarmen
17. Tolvfingertarmen

Tarmarna ansvarar för den största delen av matsmältningen och absorberingen av näringsämnen. Insidan av tunntarmen är klädd med tarmludd, villi, som ökar den absorberande ytan.

Absorbering av andra näringsämnen

Vatten och mineralsalter tas också upp i tarmarna. Vatten absorberas endast delvis i tunntarmen i form av natriumjoner och glykosmolekyler eller aminosyror. Mineralsalter absorberas i tarmarnas olika delar, genom skilda mekanismer. Tillexempel, absorberas kalcium i tolvfingertarmen med hjälp av särskilda
transportproteiner.

Tarmarnas blodkärl strålar samman till grövre vener som leder till levern, där näringsämnena förvaras.

Tömning av avföring

Materian från matsmältningen passerar genom olika delar av grovtarmen: blindtarmen, grovtarmen och ändtarmen. Hos hundar är grovtarmens längd ungefär 70 cm.

Blindtarmen och grovtarmen

Blindtarmen, som är mycket kort, har samma funktion som grovtarmen,
som är placerad på ryggsidan i njurtrakten. Blindtarmen och grovtarmen absorberar näringsämnen som inte absorberats i tunntarmen (speciellt vatten). Resten av materian bryts delvis ned av mikrobfloran i tarmarna, men har en underordnad funktion hos hundar. Näringsämnena absorberas på samma sätt som i tunntarmen.

Grovtarmen formar, lagrar och för ut den osmälta födan ur tarmen:

Ändtarmen

Ändtarmen finns i bäckenet. Som hos alla köttätare, förvarar och tömmer den avföringen.

Avföring (defekation)

Avföringen töms i tre faser: Först, under en beteendebetingad fas, “söka rätt
platser”, hundar söker ofta en avskild plats, vid sidan av sin boplats för att bajsa. Nästa fas är mekanisk förberedelse: hunden intar en speciell ställning genom sammandragning av olika muskler. Till sist, tömning sker av sig självt, genom kraftiga sammandragningar i grovtarmen.