Hundens hud
I en vid mening kan man säga att huden är gränsen mellan en organism och yttervärlden. Den består av två strukturer: keratinvävnad, päls och körtlar.
Så är hundens hud uppbyggd
Hudens tre lager:
• Epidermis (överhuden) har flera skikt. Ett grunt skikt som innehåller celler som delar sig och celler som producerar melanin (pigmentet för hudfärgen). Ovanpå denna, på nosen och trampdynorna, finns ett mycket tjock (två till tre celler djupt) genomskinligt skikt. Det innehåller celler som uppstår efter celldelning i grundskiktet såväl som makrofager (äter upp alla okända ämnen). Det följs av ett kornigt skikt med tillplattade celler och därefter ett horncellsskikt som består av mycket platta celler utan kärna. De platta cellerna innehåller keratin. Till sist ett yttre skikt med celler vilka håller på att falla bort.
• Dermis, är skilt från epidermis av ett basalmembran/hinna, och är en relativt
tjock del av huden – 1.3 mm på ryggen och 2.5 mm tjock i trampdynorna.
Det innehåller elastiska fibrer och collagen som ger huden dess hållfasthet och smidighet.
• Panniculus (underhuden) är det djupaste skiktet, den innehåller ett stort
antal fettceller.
Bara Dermis och Panniculus innehåller blodkärl och nerver. De senare tar
emot och skickar information från både ut- och insidan av kroppen.
Hudens funktioner
Skyddsfunktion: Huden ger skydd, den hindrar vissa ämnen som vatten, joner och makromolekyler från att lämna kroppen, och, tvärtom, hindrar vatten, vissa molekyler och bakterier från att komma in i kroppen.
Överhudscellerna kan svälla av vatten, då tillåts vissa molekyler att komma in. Detta nyttjas vid användandet av våta omslag. Skyddet är också mekaniskt, och skyddar mot skadliga ämnen som infraröd strålning (här är det yttre hudskiktet avgörande), ultraviolett strålning (stoppas av pälsen och pigmentet) och biologiska ämnen.
Utsöndringsfunktion: Huden har betydelse genom sin förmåga till utsöndring av vätska, svettning och talgbildning. Hunden svettas genom körtlar (apocrina och eccrina), eccrina körteln finns på nosen och framtassens trampdynor. Hos hundar är svettning endast en lokal avkylning av huden. Talg produceras av talgkörtlar
som är fästa i hårsäckarna. Det har en skyddande roll genom att förstöra bakterier. Huden kan också absorbera medicinska eller giftiga ämnen, som alkohol och fettlösliga vitaminer, könshormoner, osv. Sist men inte minst, kan huden värma när temperaturen förändras.
Metabolisk funktion: Huden har betydelse i ämnesomsättningen genom att förvara fett i underhudens fettceller. Den är även marginellt delaktig i producerandet av vitamin D3, som sker när ultravioletta strålar når hudens yttersta skikt.
Känselfunktion: Huden har också en känselfunktion: Genom nervändarna som finns i över- och underhud kan den känna temperatur, tryck, smärta och kontakt med ett föremål.
Hårsäckar och körtlar
• Hårsäckar består av strån och deras porer, en talgkörtel och arrector pili, en muskel som gör att strået kan resa sig.
• Det finns två typer av svettkörtlar. Den apokrina körteln finns djupt nere i dermis i hela kroppen, den är öppen mot talgkörteln. Eccrina körtlar finns där dermis – och underhud har kontakt, men bara på nosen och framtassarnas trampdynor. De öppnas mot överhuden oberoende av hårsäcken.
• Andra körtlar är analkörtlarna, som används vid markering av revir och svanskörteln, som sitter ovanför svansen vid svansroten.
Hårets struktur
Hundens hårsäckar är arrangerade i grupper som består av centralt täckhår omgivet av tunnare, kortare underull. (Valpar har ingen underull).
Antalet hårsäcksgrupper som hunden kommer att ha bestäms redan före födseln. Men, hos unga hundar framkommer endast en typ av hår (täckhår eller underull) vilket ger dem deras karaktäristiska mjukhet. När hunden växer, ändras stråets vinkel i förhållande till huden tills den är ungefär 45º hos vuxna för att ge bästa skydd till huden.
Hårets täthet beror på ras och hundens ålder. Ju mjukare pälsen är desto tätare är den. Till exempel Schäfer har mellan 100 och 300 hårsäcksgrupper/cm2, medan en hund med mjuk päls kan ha 400-600 grupper/cm2.
Pälsens färg bestäms genetiskt, men vissa färger dominerar över andra. Detta förklarar vidden av pälsfärger hos hundar, och även de specifika fläckarna hos vissa raser. Till exempel är inte en Beagles teckning (färgmönster), av samma genetiska ursprung som en schäferhunds.
Praktiskt taget alla har fått plocka upp en stor hårtuss från golvet på försommaren. Hundarnas päls sitter inte i evighet. En återkommande håravfall som kallas fällning sker. Som hos vilda djur, fäller hundar två gånger om året. Dessa säsongspälsar kan förklaras genom de tre aktivitetsfaserna i hårsäcken.
Anagen: är en växtperiod för strået och hårsäcken, som växer ner till dermis. Den varar i ungefär 130 dagar för en genomsnitts hund och kan vara upptill 18 månader hos en Afgan.
Catagen: är en viloperiod, tillväxten avstannar och hårsäcken skrumpnar.
Under Telogenfasen krymper hårsäcken ända ner till gränsen av talgkörteln. Hårets rot krymper till konform och strået faller bort. Nytt strå börjar växa med den anagena fasen och i samma hårsäck som den förra. Givetvis faller inte all päls på en enda gång. Fällning börjar i hundens bakparti och därifrån framåt. Vinterpälsen är oftat tjockare än sommarpälsen och skyddar hunden mot köld.
Dessa förändringar i pälsen sker inte av en slump. Den mest betydande faktorn vid fällning tycks vara dagsljusets längd i relation till mörker. Längre dagar utlöser fällning på våren och kortare dagar utlöser fällning på hösten. Temperaturförändringar påverkar bara pälsens täthet och snabbheten i pälsens ersättning och är inte en viktig orsak till fällning.
Fastän enstaka strån ersätts, behåller hundens pälsfärgen, äldre hundar kan få gråa hår på nosen. Kom ihåg att, hundens päls borde borstas och rengöras regelbundet så att sjukdomar kan undvikas.
