Felaktiga idéer om utfodring av hundar
Hundägare har alltför ofta blivit vilseledda av ett antal allmänt accepterade
idéer som har överförts från generation till generation. Nu är det dags att avliva ett antal myter kring utfodring av hundar.
”En hund bör fasta en gång i veckan”
Detta kan vara bekvämt för ägaren men har inget som helst att göra med hundens hälsa.
”En hund som fastar jobbar bättre”
Denna idé lever kvar inom vissa kretsar trots att det nu är allmänt känt att när det gäller uthållighetsaktiviteter som jakt och hundkörning så är det mycket bättre att ge 1/3 av fodret på morgonen minst 2 timmar före arbetet och 2/3 inom 2 timmar efter avslutat arbete.
”Min hund äter det som jag själv äter”
Många ägare förmänskligar sin hund. De känner inte till eller vill inte tro att hundar har andra näringsbehov än människor. Hundar är köttätare, även om de inte är renodlade så är de inte allätare som vi. De smälter vegetabiliska proteiner av hög kvalitet lika väl som animaliska proteiner, men kan även ta upp stora mängder fett till skillnad från människor. Hundar tolererar stärkelse som energikälla bara om den är helt genomkokt och i proportioner som passar deras fysiologiska begränsningar. En hunds behov av vitaminer och mineraler är alltså mycket annorlunda än människans, en valp behöver 400 procent mindre vitamin D än en nyfödd baby.
”Hunden behöver en varierad kost”
I idealfallet ska en hund äta samma kost från samma skål på samma plats varje dag vid samma tid – exakt motsatsen till vad hans ägare skulle vilja göra! Att skifta kost för ofta leder till en ändring av de vanor som bidrar till hundens välbefinnande, och det ger matsmältningsproblem. Tarmens mikroflora har anpassats till en särskild typ av kost och plötsliga ändringar ger inte dessa målinriktade mikroorganismer tillräckligt med tid för att anpassa sig till den nya kosten. Det kan ge en ökad produktion av vissa ämnen som produceras under matsmältningsprocessen, ämnen som kroppen har svårt att tolerera. Att exempelvis tillsätta kött av bestämd kvalitet till kosten ökar de proteolytiska mikrobernas (spjälkande bakeriernas) verksamhet, vilket i sin tur orsakar alkaliskt pH-värde (basiskt pHvärde över 7), som leder till gasbildning och diarré av varierande styrka. Variation i hundens kost tolereras alltså bara mellan foder som är ganska likvärdiga. I annat fall ska ödvändigt byte av foder ske gradvis under en veckas tid.
”Helfoder bör kompletteras med kött”
Många uppfödare och hundägare ifrågasätter kvaliteten på de köttråvaror som ingår i fabrikstillverkat helfoder. Det kan vara svårt för hundägaren att förstå att dessa ofta är av bättre kvalitet än de slakterirester
som köps på slakteri. Det är viktigt att tänka på att industritillverkade foder som säljs i zoofackhandel och veterinärklinik är noggrant utvecklade och kontrollerade för att vara näringsriktigt balanserade för särskilda
fysiologiska omständigheter som tillväxt, uppfödning och arbete och särskilt anpassade till hundens storlek och individuella behov. Alla tillskott skapar obalans och påverkar hundens hälsa negativt.
”Proteiner överanstränger njurarna”
Felaktiga tolkningar av resultat från forskningsstudier på råttor har lett till en missuppfattning kring protein och påverkan på friska njurar hos hunden. Under många år trodde man felaktigt att ett högt proteininnehåll
i fodret kunde leda till att njurarna åldrades för tidigt och att njurfunktionen försämrades. Nyare studier utförda i Frankrike sedan 1975 (Paquin och Pibot i samarbete med Veterinärhögskolan i Alfort och Royal Canin, publicerade 1979 och 1986) och i USA (Churchill i samarbete med Hill’s, publicerad 1997) har gjort klart att det är en gammal myt. Faktum är att de urinämnen som produceras av proteinkatabolismen elimineras av njuren, och om njuren förlorar sin funktion är det antingen det normala resultatet av åldrande eller av sjukdom. En tidig och drastisk inskränkning av fodrets proteininnehåll försvagar däremot hundens immunförsvar och därmed hela hunden. Sedan 1997 har den vetenskapliga världen varit överens på denna punkt: proteinet i dieten har inga negativa effekter på njurarna.
”Kalcium får en valp öron att stå upp”
På hundar med uppåtstående öron (särskilt schäfrar) kan man ofta observera hängöron och en liten ändring i öronställningen vid fyra till sex månaders ålder, i samband med att valpen ömsar tänder. Många uppfödare
rekommenderar då ett tillskott av framförallt kalcium, men också vitaminer. Oftast reser sig öronen efter några veckor oavsett om man ger tillskott eller ej. Tillskottet har ingen effekt eftersom öronen består av brosk som naturligtvis inte tar upp kalcium, i så fall skulle de förvandlas till ben. Det finns inga vetenskapliga belägg för att kosten påverkar öronens position. Att ge tillskott kan skada valpen eftersom det sätter kosten ur balans. Hundar som Schäfer har dessutom gentiska anlag för hängöron.
”Alla vitaminer finns i grönsaker”
Grönsaker är inte den enda vitaminkällan för en hund. Fettlösliga vitaminer (A,D,E och K) lagras även i animaliskt fett eller vissa lagrande organ. Lever innehåller till exempel mycket vitamin A – så mycket att det faktiskt skulle vara farligt för en hund att äta lever varje dag. Vattenlösliga vitaminer (B-komplex) finns i både animaliska och vegetabiliska råvaror. Det finns lika mycket vitamin B1 i mjölkpulver som det finns i gröna bönor. För att försäkra sig om vitamininnehållet i foder tillsätts dessa separat under tillverkningen på ett sådant sätt att ett foder alltid innehåller tillräckligt med vitaminer och i balanserad mängd. De torkade grönsaker som man kan finna i vissa torrfoder med många olika ingredienser är aldrig någon viktig vitaminkälla.
”Man behöver lägga till vitamin D till valpens kost”
Valpar behöver relativt lite vitamin D och därför kan deras behov lätt tillgodoses med en balanserad hundkost. Överdoser av vitamin D genom överdrivet tillskott kan i själva verket vara negativt och orsaka allvarliga problem för skelettet, särskilt i rörbenen.
