Anpassad utfordring
Hur länge och hur mycket en hund växer, tändernas storlek, energibehoven, mag- och tarmkanalens relativa vikt och den förväntade livslängden beror på hundens storlek och måste tas med i beräkningen när man väljer foder. För att på bästa sätt motsvara hundens behov och hålla den vid god hälsa behöver kosten anpassas för varje stadium i livet.
För att fullt ut förstå huvudpunkterna i ett sådant vanligt utfodringsprogram måste du ta hänsyn till:
Matsmältningsförmågan
Matsmältningsorganen står för sju procent av den lilla hundens totala vikt medan motsvarande värde för mycket stora hundar bara är 2,7 procent.
Valpens näringskrav beror på storlek
Skillnader mellan raser är stora redan vid födelsen. Till exempel får en dvärgpudeltik en kull på en till tre valpar som var och en väger från 150 till 200 g, medan däremot födelsevikten hos valpar till en newfoundlandstik ligger på mellan 600 och 700 g. Även om en hund av en stor ras kan väga 25 gånger mer än en hund av liten ras, är förhållandet mellan deras födelsevikter bara ett till sex. Det betyder att varje ras följer sin egen väg när den växer. Hur länge och hur mycket en hund växer står i proportion till hundens slutliga vikt.
En hund av en liten ras når hälften av sin vuxenvikt ungefär vid tre månader ålder, medan en hund av en stor ras inte når halva vuxenvikten förrän efter fem – sex månader.
En dvärgpudel når sin vuxenvikt vid åtta månaders ålder, och då väger den 20 gånger så mycket som vid födelsen. En newfoundland fortsätter växa till en ålder av 18 – 24 månader, och då väger den 100 gånger så mycket som när den föddes.
Valpar av alla raser behöver mer energi, protein, mineraler och vitaminer än vuxna djur. Valpar smälter inte heller stärkelse lika bra som vuxna hundar. Alla valpfoder har därför mycket gemensamt: ett högt energiinnehåll, höga halter av alla nödvändiga näringsämnen och en begränsad mängd stärkelse. Valpfoder måste också anpassas till rasens storlek.
Vid tre månaders ålder väger en terriervalp två till tre kg, medan en valp av stor ras väger 18 till 20 kg. Uppenbarligen måste de två valparna ha olika stora käkar! Terriervalpen får jobba hårt för att få i sig mellanstora foderkulor, medan den stora valpen har svårt att tugga dem för att de är för små. Det är därför praktiskt att hålla sig med olika grovlekar på torrfodret för valpar till små, medelstora och stora raser. Stora raser är särskilt utsatta för tillväxtproblem: felställningar, deformerade ben, ledförändringar, etc. Dessa problem uppträder oftare om energiintaget är för stort, vilket får valpen att öka i vikt alltför snabbt. Genom att utfodra de stora rasernas valpar med foder som har ett begränsat energiinnehåll kan man kontrollera tillväxten och minska risken för sådana sjukdomar.
Valpar av storvuxna raser behöver ett större kalciumintag än valpar av småvuxna raser. En tjugokilos valp äter bara en och en halv gång så mycket som en på bara tio kilo i samma ålder. Om de äter samma foder, kan den större valpen komma att drabbas av kalkbrist. Valpfoder för stora raser bör ha högre kalciumhalt.
Hur länge ett tillväxtfoder bör användas varierar beroende på ras: 8 till 10 månader för små raser, 10 till 14 månader för medelstora och 14 till 24 månader för stora raser.
Vuxna hundars näringsbehov beror på storlek
När en valp väl har blivit vuxen kräver den en viss energimängd för att bibehålla sin vikt. Ju tyngre hund desto mindre energi per kg krävs. Följaktligen behöver de små raserna ett foder med högre energiinnehåll (d v s högre fetthalt) än de medelstora raserna.
Högre energiinnehåll förutsätter också högre halt av proteiner, mineraler och vitaminer. Foder med högre fetthalt är smakligare för hundar, vilket betyder att tiggande efter mat kan bli ett problem för små hundar, särskilt som deras ägare ofta ger efter för deras önskningar. Små hundar äter hellre finfördelat torrfoder än grovt.
Hos stora raser medger en ökning av energiinnehållet en minskning av portionsstorleken, för att på så vis minska risken för dålig matsmältning. Detta är också ett förebyggande medel mot magomvridning, ett vanligt förekommande problem hos stora raser. Fodrets form är likaså viktigt: stora lätta pellets gör att den äter lite långsammare.
Mogen ålder inte detsamma som ålderdom
Varken hos hundar eller människor är mogen ålder detsamma som ålderdom. Årens gång gör inte automatiskt hunden ”gammal”; snarare skulle de normala förändringar som äger rum under ”medelåldern” kunna kallas ”början till ålderdomen”.
För att hålla hunden vid god hälsa bör hundägaren se till att hunden har en sund livsstil. Genom att fortsätta med regelbunden fysisk aktivitet bibehåller hunden sina muskler och slipper övervikt. Tänderna och pälsen bör också hållas i gott skick. Regelbundna besök hos veterinären är ett måste för att på ett tidigt stadium kunna upptäcka fel på njurar, hjärta, andning eller leder. Åldrandet är ett smygande fenomen. En hund kan förbli vid god hälsa tills den blir riktigt gammal, men det är ändå så att kroppen degenererar med tiden.
Hundar åldras olika snabbt beroende på hur stora de är. Stora hundar tenderar att åldras mycket snabbare än små.
Hundar når motsvarigheten till människans 50 eller 55 års ålder vid ungefär:
- åtta eller nio års ålder för småhundar. Många av de minsta raserna lever ett relativt skyddat liv och utsätts inte för kraftig fysisk ansträngning, de är i regel härdiga och med regelbunden motion når de oftast mycket hög ålder.
- sju års ålder hos mellanstora hundar. De här hundarna är för det mesta härdiga hundar – jakthundar, vallhundar etc. Eftersom de har valts ut för sina fysiska förmågor som snabbhet och uthållighet har de i princip få hälsoproblem förrän vid relativt hög ålder.
- fem eller sex års ålder för stora hundar som har ett relativt kort liv . De lever ofta kortare än tio år, särskilt de allra största raserna.
Om det inte finns några särskilda hälsoproblem, är det möjligt att lindra åldrandets negativa effekter genom en bra kost.
För att den ska vara effektiv bör kostomläggning och anpassning ske vid fem års ålder för storvuxna raser, sex år för medelstora raser och åtta år ålder för en hund av liten ras.
Ett lämpligt foder för denna åldersgrupp:
- Berikat med C- och E-vitaminer för att skydda hundens celler från påverkan av fria radikaler som blir allvarligare vid hög ålder.
- Innehåller protein av mycket hög kvalitet. Tvärtemot en vida spridd föreställning som har lärts ut i åratal finns det ingen anledning att minska proteinmängden i den åldrande hundens foder. Eftersom hundar i mogen ålder inte tar upp proteiner lika bra som unga hundar är det tillräckligt att förbättra proteinets kvalitet. Den enda berättigade begränsningen är att begränsa kostens innehåll av fosfor för att inte belasta njurfunktionen.
- Rikt på spårämnen (järn, koppar, zink, mangan) för att hålla huden och pälsen i gott skick. Tillskott av spårämnen i kelaterad form förbättrar ämnesomsättningen hos hundar med lägre matsmältningsförmåga.
- Berikat med fleromättade fettsyror (soja- eller gurkörtsolja), för att för att bevara hög kvalitet på pälsen även om hunden har en nedsatt ämnesomsättningsförmåga.
- Ha något högre fiberinnehåll för att ge lite mer volym. Detta minskar risken för förstoppning, som oftast ökar när hundens aktivitetsnivå minskar.
Ett särskilt lightfoder behövs bara om hunden är överviktig, och det gäller en minoritet av hundarna.
För äldre hundar är regeln för energiinnehåll densamma som för yngre vuxna hundar: små raser behöver specialfoder med ett högre energiinnehåll för att tillgodose sina större behov, och stora raser behöver ett högre energiinnehåll för att kompensera sin begränsade matsmältningskapacitet.
Hos hundar ökar problemen med tänder och munhälsa med åldern. För att vara säker på att din hund äter ordentligt, kan det vara till hjälp att lägga foderkulorna i blöt ett tag innan de serveras.
